Det var en gång...

Publicerad 2014-01-23 20:48:51 i Allmänt,

Det var en gång en flicka. Vi kallar henne Moa(bara för att det är typ mitt favoritnamn någonsin).
Moa är 13 år gammal. Hon är blyg, försöker passa in och har komplex. Hon är som många tonårstjejer.
Hon går hem från skolan, frågar vad hon ska göra för att få fler vänner.
"Våga mer! bli social! Var dig själv! Stick ut foten!" Ni vet, de där klyschorna.
Cirka fem-sex år senare träffar hon en snubbe. Han lockar fram något i Moa. Hon lär sig säga emot, att inte vara alla till lags. Det startar något, hon rör om i grytan. Plötsligt säger familjen "VADAN DETTA?! HON HAR FÖRÄNDRATS! MOA VAD HAR HÄNT MED DIG? DU SOM VAR SÅ SNÄLL OCH BLYG INNAN"

Moa står uppgivet och fattar inte. 

Nu är Moa snart 22 år gammal. Och hon säger "Fuck you" till de som säger att hon förändrats till något negativt, för nu försöker hon åtminstine inte vara alla andra till lags. 

Moa är en egen individ nu.
Kommentarer (0)

att hantera återkommande misstag

Publicerad 2014-01-03 23:02:12 i Allmänt,

Vi alla har varit med om dem. Återfallen, misstag som upprepas om och om igen.
Jag var arg i flera år. Så fort ett misstag upprepades konfronterade jag genom ilska, utskällningar och sen rymde jag.
Idag är jag annorlunda.
Jag vet inte varför, men det är något i mig som inte kan se en lösning i att skrika längre. Skrika och sen försumma.
Kanske för att jag gjort det i så många år nu att jag är trött på det.
Kanske är det bästa sättet att visa att man bryr sig, att säga hur det sårar och gråta istället för att skrika? Kanske är lösningen att säga "Jag är sjukt arg och besviken på dig. Men jag förstår att det är svårt och att alla gör misstag, ibland flera gånger. Jag finna alltid här dock och stöttar dig. Jag stöttar ditt problem, men inte dina lögner"

Det jag kommit underfund med är att det inte är problemet jag blir arg över. Det är lögnerna, undanhållningen av sanningen. Vet att problemet kan vara(är) anledningen till lögnerna, att skammen ligger där och att det är därför lögnen uppstår, därför man inte säger något. Man skäms att alla ska se en som mindre vetande och som bara ett problem. Man är inte längre en individ. Man är en av dem. En av de där. Man vill vara normal, funka som alla andra. Men på grund av problemet ser man sig omkring, känner sig aldrig trygg, alla kollar snett.
Ser på en och tänker: "Kolla henne. Hennes problem gör henne till en dålig och patetisk människa" Kollar och dömer.
 
Nej. Jag pratar inte om mig själv. Jag pratar om något som betyder så mycket mer än så. Som jag tyvärr inte kan nämna här.
 
Några ord till.. den som vill ta till sig det.
Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam.
Jag kommer alltid finnas för dig. Du betyder så sjukt mycket för mig.
Jag är tacksam för allt du gett mig, och jag vill ge något tillbaks.
Tyvärr kan jag inte ge mer än beskydd, välsignelse och massa kärlek.
Jag hoppas verkligen att du slipper all ångest det gett dig, och att du tar dig ur problemet, fullt ut.
Jag älskar dig, och vill att du mår bra och är sjukt stolt över dig, trots dina misstag.
Kram och kärlek
Sofia ❤
 
Kommentarer (0)

Ångest

Publicerad 2013-07-06 00:55:51 i Allmänt,

Daglig sådan. Men inte många vet.
Och inte många förstår. Nästan inga.

Att försöka tampas med känslan varje dag är inte lätt. Försöka sudda ut klumpen i magen och slå bort huvudvärken.

Speciellt nu när jag är ensam hemma i två veckor utan min älskade, som är tålmodig nog att stå ut med mig, så är ångesten värre än vanligt.

Men inte många förstår. Kanske bara de som vet hur det är att leva med det som verkligen fattar vad det innebär.

Jag pratar aldrig om min ångest, när jag verkligen mår dåligt. Säger bara "mår inte så bra idag, behöver lite sällskap" och så inget mer med det.
Många säger säkert "men hörru, ändra på ditt liv då!"

Vad dessa människor inte tänker på är att jag levt med ångest i flera år, nästan hela mitt liv. Och livet ändras oftast (förhoppningsvis) ganska mycket på 10 år, speciellt för en nuvarande 20-åring.

Men jag är glad, inte alls så jag menar. Jag går med en ångest varje dag, dyker upp ibland. Men vissa människor tror att man är LEDSEN HELA TIDEN vilket jag inte är. Men ångesten finns ändå där om ni förstår.. Äsch, svårt att förklara.
Vissa tror verkligen att "det är bara att rycka upp sig!" Eller "bara att bita ihop!"

Nej. Så lätt är det icke.

Vill bara få min läkarbedömning så att jag kan få reda på om det är något med mig som gör mig på detta viset.
Kan bli tvungen att börja knapra piller kanske? Mah. Får se.

Nu ska jag sova. Har en lång dag imorgon.

Puss

(Glad mysbild på mig och Tetris<3)

Kommentarer (0)

Vill göra så mycket mer

Publicerad 2013-06-29 14:16:32 i Allmänt,

Vad ska man göra om man vill göra så mycket mer än vad man redan gör? Vart skall man börja? Vilken riktning skall jag gå?
Författare, skådespelare, idoltävlande, krönikör, känd youtubevloggare, radiopratare... Finns så ofantligt mycket jag vill göra med mitt liv. Inte bara sitta ner, jobba med vård och hoppas på att "det löser sig". Varför? Om man inte är lycklig med sitt nuvarande liv, varför ha kvar det? Varför inte byta och börja om liksom?
För jag är en fågel i en bur, med öppna dörrar. Men fågeln är rädd att ta sig ur det trygga (som kanske inte är så tryggt) och att möta alla svårigheter som kommer att försöka förhindra fågeln att nå sina drömmar. Sin frihet.

Jag vill göra så mycket mer än detta.
Vad hände med mig?

Kommentarer (0)

Det här med Uppmärksamhet

Publicerad 2013-06-04 15:01:18 i Allmänt,

Jo men precis. Det här med uppmärksamhet.

Varför ser så många människor det som något negativt ifall man vill ha uppmärksamhet?
De som kommenterar på bilder, tänker jag specifikt på nu.
Men ja? Jag vill ha uppmärksamhet, av olika anledningar, beroende på vad jag lägger ut på internet. Vill ha människors uppmärksamhet för att de ska förstå vad jag vill få fram, vill att folk ska se mig och min åsikter och så vidare.
Men vad de kommenterande människorna inte tänker på, är ju att de också söker uppmärksamhet. Genom att kommentera, vill de ju att jag ska se deras åsikter, deras (oftast) korkade kommentar. För att skapa en reaktion. Är inte det uppmärksamhetssökande?
 
Jag gillar uppmärksamhet. Och jag ser det inte som något dåligt. Varför ska det behöva vara så tabu med att vilja ha uppmärksamhet?

Om jag lägger ut en toplessbld på mig, så kanske jag vill ha uppmärksamhet, men inte av den anledningen att jag vill ligga. Låt oss säga att jag vill väcka reaktioner hos människor, avdramatisera kvinnokroppen, göra konst med kvinnokroppen, visa att jag är nöjd och inte bryr mig om andras åsikter om mitt utseende eftersom det är just MIN kropp?
 
Att vilja ha uppmärksamhet behöver inte vara dåligt. Det som kan betyda något är vilket motiv man har.
Jag skulle lätt kunna vara nakenmodell för konstsyfte. Kvinnokroppen är så jävla vacker.
 
Och jag är jävligt snygg. Som fan.

Ni som lägger upp bilder för att ni vill väcka uppmärksamhet, fortsätt som ni gör! Låt ingen annan säga till er vad ni skall göra eller inte göra!

Nu skall jag duscha och sen ut i solen för att steka lite.

Ha en underbar dag!
Kommentarer (0)

Oroligheter, försvinn

Publicerad 2013-05-30 12:58:39 i Allmänt,

Jag ska inte oroa mig mer. Vara medveten om situationen utan att få ångest, och att göra någonting åt det utan panik.
Längtar tills allt stabiliserar sig, så man slipper leva fattigt. Kunna ha kvar pengar i slutet av månaden och spara.

Men det löser sig! Jag har ett sommarschema nu, och ska söka ett till jobb. Det är bara att göra det bästa man kan för att göra allt bra!

Idag är det fint väder. Ska ut idag, kanske ta mig en tur till min syster.
Kanske träna lite.

Nu ska jag dricka upp mitt te.
Puss och kram!

Kommentarer (0)

Meningen med livet

Publicerad 2013-05-27 11:46:29 i Allmänt,

Att leva. Inte överleva. Leva. I mina ögon är leva att ta de där tillfällena att släppa elektroniken, behovet att ständigt vara uppdaterad, släppa stressen av jobb och ekonomi, bara släppa allt och gå ut. Gå ut och känna luften, slappna av och känna att man, ja, att man lever.

Jobb. Jag har jobb. Kommer vara lite jobbigt i Juni, men sen kommer det stabilisera sig. Stabil ekonomi. Gud, vad jag längtar.

Börja träna nu med. Har sjukt snygga skor som jag fick av mamma. Använder dem hela tiden, även fast jag inte tränar. Jättesköna!

Och jag är brun-rödhårig nu. Får lära mig att galna färger kräver massa underhåll som jag inte orkar. Så nu är det brunt. Blev asbra.

På jobbet nu, på väg till Varberg.
Slutar 16, sen ska jag jogga och städa. Inte samtidigt. Sen duscha och dö i sängen.
Laga mat kanske. Häh.

Ha en bra dag!

Kommentarer (0)

Mat och kropp

Publicerad 2013-05-17 14:58:04 i Allmänt,

Vet ni vad?
Ibland önskar jag att jag som ung hade ätstörningar, bara så att jag kunde vara smal i nuläget.

Och det är en tanke jag skäms över. Så jävla mycket. För ingen vill ha ätstörningar, och jag vill inte ha det heller. Men att vara smal är något jag så länge önskat att jag liksom nu önskar sådana dumma saker.

Mitt förhållande till mat är hat-kärlek.
Bläh.

Kommentarer (0)

Det här med kroppen

Publicerad 2013-05-07 15:57:57 i Allmänt,

Idag blir det en ingående reflektion över kroppen och huruvida vår uppfattning om våra kroppar är.
Jag börjar med denna bilden:
 
Det tar emot att lägga upp en bild på min kropp, speciellt den på min profil. Men jag känner att det är en bra läxa för mig, att våga visa kroppen, inte skämmas.
Min kropp är långt ifrån vad normen säger är "perfekt". Men den funkar helt perfekt. Har inga större problem med min kropp, förutom utsidan. Det är då allt tar emot. Det är då jag vill svälta mig själv och det är då jag bara vill gömma mig under täcket och aldrig komma ut mer. Fast jag gör det som är lättast; Gömmer mig under kläder som inte direkt visar hur min kropp ser ut.
I ett samhälle som vårt så ligger det en jävla stor press på både kvinnor och män, men pressen är helt annorlunda när det gäller kvinnor. Vi får alltid i tidningar se "Så här ser kändisarnas kroppar ut!" "Denna kändisen har gått upp så här mycket!" "Har (namn) ätstörningar?"
Som om våra kroppar liksom inte duger. Det är liksom mer accepterat att killar är ofräscha, tjocka och "fula" än om en kvinna är det. Och om en kvinna skulle vara stor/tjock, så måste hon göra narr av sin storlek. Hon kan inte bara vara liksom. Eller ifall en kvinna bara skulle skita i sitt utseende, då är det inte heller accepterat. Vi har fått det inbankat i oss att vara troféer. Vi måste vara vackra, snygga och sexiga framför andra. För annars är vi inga kvinnor.
 
Missförstå mig inte nu. Jag kan förstå ifall man vill rådge om en hälsosam livsstil där man TAR HAND om sin kropp. Får kroppen att må bra och gör saker som man i själen ärligt mår bra av.
Tillbaks till vikten. Jag har sedan jag var liten, under hela min uppväxt, fokuserat på kroppen. Jag är för tjock, jag får inte ta en extra kaka, för då blir jag tjock, systrar som frågar ifall de ser tjocka ut i de där jeansen, mamma som pratar om att jag börjar bli tjock och tror inte att jag hör och för att inte nämna all mediamatning om att man inte duger som man är... Nästan allt har cirkulerat runt vikt och utseende under min uppväxt. Nu är jag fan trött på skiten. Mitt mål är att acceptera min kropp innan jag börjar träna. Att acceptera hur jag ser ut först, så jag inte slutar med träningen för att "det tar för lång tid" och "det händer ju inget!". Att hata sin kropp på vägen är inte lösningen. Att acceptera kroppen och se fram emot dess förändringar är det.
Jag är så jävla trött på mitt självhat. Jag är så helvetes jävla trött det. Se mig i spegeln och se en potatissäck.

Vet ni att när jag tar bilder på mitt ansikte så försöker jag ta det i en vinkel så att jag ser smalare ut?
Såpass förstörd är jag. Och många andra tjejer i världen.
 
Jag vill bara få ut skiten om att bli smal ur mitt huvud. Det känns så onödigt att vara det enda man fokuserar på. Jag vill bli frisk, få en stark kropp och på vägen lära mig att älska mig själv. Börja äta hälsosamt.

Nu ska jag äta middag.
Ha en bra dag!
Kommentarer (0)

Övernattning i stääään

Publicerad 2013-05-04 04:04:59 i Allmänt,

Hos Bea och Anders.
Vi orkade inte sticka hem och Victor ska ändå på teater imorgon och det ligger mycket närmre härifrån.
Jag blev tvungen att HÄMTA UT mitt läkarintyg på mottagningen, för att sedan få vänta låång tid i väntrummet på att läkaren skulle skriv på skiten.
På måndag blir det en tripp till försäkringskassan och skicka in intyget och ställa massa frågor. Och skicka in intyget till skolan IGEN.

Jag håller hoppet uppe att det löser sig.
Nu ska jag gosa med Victor och sova.

Puss och kram!

Kommentarer (0)

Det löser sig

Publicerad 2013-04-27 19:09:42 i Allmänt,

Det gör det. Alltid. Det har alltid löst sig och det kommer det göra nu med.
Jag fixar det.

Nu klarar vi oss. Det är bara nästa månad jag oroar mig för. Men det är bara att bygga upp och förbereda sig så mycket man kan.
"Hoppas på det bästa, förbered dig för det värsta"

Det ska fan gå!

Kommentarer (0)

Att lyckas

Publicerad 2013-04-24 17:52:41 i Allmänt,

Att lyckas med sitt liv. Att uppnå sina mål och att förverkliga sina drömmar.
Det är alltid något som nämns överallt. "Bli den du vill bli", "drömmar går i uppfyllelse" och "kämpa så får du vad du vill"... Men är det verkligen så lätt? Att kämpa, att göra sitt yttersta för att uppfylla sin dröm.. Det kommer motgångar, för vissa fler och tyngre sådana.
Klart jag har mina drömmar, många sådana. Så många att jag är förvirrad över vad jag vill göra.
Så många drömmar, så mycket jag vill åstadkomma, men som blockeras av denna hemska dagliga jävla ångest.
Så. Där erkände jag det. Dagligen har jag ångest, grips av självhat och känner mig värdelös. Känner att jag inte bidrar ett skit, trots att jag vet att jag gör det jag kan.
Jag kommer förhoppningsvis gå en behandling som får mig på fötter igen. Så att jag kan leva som vanligt, uttrycka mig genom kreativitet och gå en utbildning.
Jag vill först undersöka mitt psykiska mående, så att jag vet mer om mig själv. Sen skapa, göra saker som får mig att må bra.

Börja sy, rita massa, lära mig mer om make up, göra musik... Listan kan göras lång.

Nu ska jag göra en förändring med mig själv, med mitt yttre. Kommer byggas på ytterligare imorgon. Symboliserar kommande förändringar med mitt inre.
Dramatisk? Jag vet. Är född sån.

God kväll.

Kommentarer (0)

Sjukskrivning på g

Publicerad 2013-04-07 13:25:58 i Allmänt,

Längtar bara tills imorgon så att jag kan lämna det jävla pappret till rektorn. Så har jag en anledning att inte vara i skolan och så slipper jag skuldkänslorna.
Jag behöver denna tiden. Verkligen. Jag behöver denna tiden att ta hand om mig själv och bygga upp mig till starka Sofia. Inte lilla, deppiga Sofia som tänker för mycket och som inte vågar säga ifrån. Starka Sofia som kan stå upp för sig själv och säga ifrån ifall något är fel. Starka Sofia som inte får panikångestattacker och som inte sitter och gråter för att hon tycker att hon är fet och ful.
 
Får se hur länge sjukskrivningen håller i sig. Kanske bara tills slutet av läsåret. Sen så kanske jag klarar av att jobba. Som sagt, jag får se.
 
Idag ska det städas. Har skjutit upp det så länge nu, och det blir bara allt stökigare.
 
Blääääh, varför kan inte bara VPM höra av sig så att vi kan boka en tid till ett möte? Vill börja min undersökning...
 
Allt är kaos inom mig nu. Så mycket att göra, så mycket att tänka på. Har varit slösaktig med pengarna. 
Är till och från självmordsbenägen. Tänker ibland på hur mycket bättre det skulle bli av att bara få försvinna och träffa pappa igen. Men inser sen att livet är ganska värdefullt och att det kan bli bättre och att man får kämpa för det.
 
Hur som helst så ska jag nog ta mig iväg till gymmet nu i veckan för en veckas "prova på"-träning. Jag vet ju att jag vill träna där. Inte särskilt dyrt heller, 249:- i månaden.
Skulle vara skönt att ha ett ställe att komma iväg till när man är arg/ledsen. Gymmet verkar vara ett bra sånt ställe.
 
Nu ska jag försöka trycka i mig lite mat.
 
Over and Out.
 
Kommentarer (1)

En Dröm

Publicerad 2013-04-04 00:58:00 i Allmänt,

I natt hade jag en dröm, som jag minns så himla väl, eftersom den kändes så otroligt verklig.
Jag pratade med någon, vet inte vem, men det var en man som frågade vad jag önskade mig. Jag svarade;
"Jag gör vad som helst för att få träffa pappa igen"

Och jag, tillsammans med mina syskon, hamnade plötsligt på ett ställe och där satt han, livs levande. Min pappa.
Jag kan inte ens minnas att jag drömt om honom tidigare, så detta var lite läskigt.
Han var lite disträ i början, men så kramade jag honom. Allt kändes så verkligt. Han var så fin, min pappa. Han var så fin med sin blåa tand och inte ett enda tecken på sjukdomen fanns där.
Jag frågade om mormor fanns där och han sa att han hade sett henne och att hon mådde bra.
 
Det är inte många drömmar som fått mig att tänka så mycket. Känns som om det var ett tecken från pappa. Som att han ville visa mig att han mår bra, och att allt är okej.
Blev dock väldigt ledsen när jag insåg att jag drömt allt, men jag kunde inte undgå att tänka; Träffade jag faktiskt pappa?
 
Min fina, vackra pappa. Nisse Berg. Nisse Blåtand.
 
Jag saknar honom så himla mycket. Han gick bort alldeles för tidigt.
 
Älskar dig, Pappa. Du kommer alltid finnas här, hos mig, runt mig, i mig. I mitt hjärta.

Kommentarer (1)

Under konstruktion

Publicerad 2013-04-03 00:16:06 i Allmänt,

Mitt liv alltså. Snart blir det kontakt med VPM och göra en undersökning om mitt psykiska mående. Känns bra, dock nervös, eftersom jag aldrig gjort nåt sånt här förr. Förhoppningsvis ska det gå bra.

Snart blir det gym och samtal med CSN gällande pengar. Får fixa det imorgon.

Ikväll blir det mys hos Anders. Minecraft och massa snack.

Trött som fan. Kommer nog sova en stund sen.

Nu ska jag umgås.
Adjöken.

Kommentarer (0)

En oro

Publicerad 2013-03-30 14:39:24 i Allmänt,

En oro som ligger otryggt. Vad kommer hända? Kommer sårade känslor överlappa förnuft och framtidsvilja? Kommer hämnd att bli större än allt fint som vi bestämt att bygga upp?

Oron ligger där. Alltid.


Idag har jag ätit påsklunch med mamma och syster och massa annat folk. Nu sitter jag i solen och skrattar medan folket jävlas med min lillasyster.
Sen bär det av till nån påskbrasa med syster för att sen gå hem och spela spel.

Att inse värdet av att leva är just nu viktigt för mig.
Att vara lycklig och leva livet. Får bygga upp livslusten allteftersom tiden går.

Nu ska jag umgås med underbara människor.

Glad påsk på er.

Kommentarer (0)

En rejäl paus

Publicerad 2013-03-27 21:27:58 i Allmänt,

Japp. En paus är vad jag ska ta nu.
Ska för första gången sjukskriva mig, pga diverse anledningar. Jag har bland annat varit deprimerad och känslomässigt instabil det senaste halvåret, eller ja... De senaste åren har jag haft återkommande depressioner men det har blivit starkare nu. Låt oss även säga att något orsakade att detta var sista droppen. Jag kan inte gå i skolan mer. Måste ta en paus för att bygga och laga mig själv, ta hand om mig själv. Börja prata med någon, ta tag i träningen, bara just nu slippa stressen, för min mentala kapacitet klarar inte det.

Jag är faktiskt mer trasig och instabil än vad folk tror. De enda som sett mig under en panikångestattack är Victor och möjligtvis mamma. Vem vet? Jag kanske lider av kronisk depression eller nåt annat? Har aldrig testat eller undersökt. Men nåt måste det vara eftersom jag försöker om och om igen men så kommer hjärnan och säger "NOPENOPENOPE!"

För övrigt har vi en ny TV nu. Känns bra, för då vet jag att en framtid finns iallafall. Att man planerar saker.

Och snart nalkas det 21-årsdag för min underbara sambo och fästman. Har köpt presenter som skall slås in när de väl kommit fram(beställa från internet hellyeah<3).

Ikväll blir det massa disk, men också filmtittande framför nya TVn med ett glas oboy.

Älskar min sambo, han är förmodligen det bästa som hänt mig.

Over and out.

Kommentarer (0)

Börja om

Publicerad 2013-03-25 12:14:48 i Allmänt,

Det är precis det jag ska göra. Från scratch.
Behöver inse värdet av mig själv och även mina nära och kära.

Bygga upp allt igen när det raserats. Det är den svåra vägen men jag är redo att ta den rutten. Bara jag får en chans att bygga upp och fixa.

Kommentarer (0)

Det där med Feminism..

Publicerad 2013-03-08 18:22:07 i Allmänt,

Har märkt att jag börjar de mesta inlägg med "Det där med...". Fint.

Nå, till saken; feminism, ett, åh, så vackert ord, ett så vackert budskap, men som blivit så smutskastat de senaste åren.
 
Min lärare sade en sak häromdagen; "När folk frågar mig ifall jag är feminist, så svarar jag att det är väl självklart jag är, jag är ju kvinna" och vad hon menade var då att alla kvinnor är feminister(och även många män), eftersom alla kvinnor vill (förhoppningsvis) ha jämställdhet och att alla ska behandlas lika.
För feminism handlar inte om att "ÖH KVINNORNA SKA HA DET BÄTTRE ÖH DET ÄR SYND OM OSS KVINNOR ORKA", utan det handlar helt enkelt om att uppnå en jämställdhet och radera allt sorts förtryck.

Jag är skiträdd för allt sorts förtryck. "Hon är feministfitta, vegetarianäckel och osexig(serinteutsomnormkvinnan), vi går på henne! :D"
Senaste tiden har mina rätta åsikter och mina sanna sidor kommit fram och jag är så sjukt jävla glad över det.
Jag ska bara bli alltmer självständig och försöka sluta bry mig om vad folk tycker, så ska det bli skitbra!
 

Hursomhaver, så skall jag ha fest här idag. Och det är Internationella kvinnodagen. Grattis alla starka kvinnor där ute!
Jag har städat som en galning, då förfesten ska pågå i min lilla källarvåning. Sen blir det ut på stan med mina äckel. (de som normala människor kallar "vänner", pft!)
 
Så nu lägger jag upp lite egobilder, eftersom jag är nöjd.
 
MHM. DAT FACE.
 
Nu ska jag äta upp mina vaggiepuckar och sen invänta gästerna.

Over and Out.
Kommentarer (0)

Kost och sånt

Publicerad 2013-03-01 13:50:00 i Allmänt,

Demiveg. Det låter bra.
Blir kanske helveg senare.

Vegetarian med fisk i kosten.
Ibland.

Saker är konstiga. Med mig och min mentala förmåga att må bra.
Vet inte vad jag vill göra i framtiden. Tänkt på att skriva en bok och börja skriva krönikor eller liknande. Det hade varit kul. Uttrycka sina tankar och åsikter men även hjälpa folk som har det svårt. Som yrke. Drömmen.

Samhällskritik. En pungspark rätt upp i patriarkatet. Könsroller. Köttindustrin. Jämlikhet. Raser. TV-spel.
Allt jag sitter och tänker på vill jag få ut. Välskrivet och formulerat så folk förstår. Intelligent och självständig. Det är det jag ska bli.

Sofia, i en busskur och med sol på nästippen.

Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela