Längtar bara tills imorgon så att jag kan lämna det jävla pappret till rektorn. Så har jag en anledning att inte vara i skolan och så slipper jag skuldkänslorna.
Jag behöver denna tiden. Verkligen. Jag behöver denna tiden att ta hand om mig själv och bygga upp mig till starka Sofia. Inte lilla, deppiga Sofia som tänker för mycket och som inte vågar säga ifrån. Starka Sofia som kan stå upp för sig själv och säga ifrån ifall något är fel. Starka Sofia som inte får panikångestattacker och som inte sitter och gråter för att hon tycker att hon är fet och ful.

 

Får se hur länge sjukskrivningen håller i sig. Kanske bara tills slutet av läsåret. Sen så kanske jag klarar av att jobba. Som sagt, jag får se.

 

Idag ska det städas. Har skjutit upp det så länge nu, och det blir bara allt stökigare.

 

Blääääh, varför kan inte bara VPM höra av sig så att vi kan boka en tid till ett möte? Vill börja min undersökning...

 

Allt är kaos inom mig nu. Så mycket att göra, så mycket att tänka på. Har varit slösaktig med pengarna. 

Är till och från självmordsbenägen. Tänker ibland på hur mycket bättre det skulle bli av att bara få försvinna och träffa pappa igen. Men inser sen att livet är ganska värdefullt och att det kan bli bättre och att man får kämpa för det.

 

Hur som helst så ska jag nog ta mig iväg till gymmet nu i veckan för en veckas "prova på"-träning. Jag vet ju att jag vill träna där. Inte särskilt dyrt heller, 249:- i månaden.
Skulle vara skönt att ha ett ställe att komma iväg till när man är arg/ledsen. Gymmet verkar vara ett bra sånt ställe.

 

Nu ska jag försöka trycka i mig lite mat.

 

Over and Out.