I natt hade jag en dröm, som jag minns så himla väl, eftersom den kändes så otroligt verklig.
Jag pratade med någon, vet inte vem, men det var en man som frågade vad jag önskade mig. Jag svarade;
"Jag gör vad som helst för att få träffa pappa igen"
Och jag, tillsammans med mina syskon, hamnade plötsligt på ett ställe och där satt han, livs levande. Min pappa.
Jag kan inte ens minnas att jag drömt om honom tidigare, så detta var lite läskigt.
Han var lite disträ i början, men så kramade jag honom. Allt kändes så verkligt. Han var så fin, min pappa. Han var så fin med sin blåa tand och inte ett enda tecken på sjukdomen fanns där.
Jag frågade om mormor fanns där och han sa att han hade sett henne och att hon mådde bra.
Det är inte många drömmar som fått mig att tänka så mycket. Känns som om det var ett tecken från pappa. Som att han ville visa mig att han mår bra, och att allt är okej.
Blev dock väldigt ledsen när jag insåg att jag drömt allt, men jag kunde inte undgå att tänka; Träffade jag faktiskt pappa?
Min fina, vackra pappa. Nisse Berg. Nisse Blåtand.
Jag saknar honom så himla mycket. Han gick bort alldeles för tidigt.
Älskar dig, Pappa. Du kommer alltid finnas här, hos mig, runt mig, i mig. I mitt hjärta.