Det löser sig

Publicerad 2013-04-27 19:09:42 i Allmänt,

Det gör det. Alltid. Det har alltid löst sig och det kommer det göra nu med.
Jag fixar det.

Nu klarar vi oss. Det är bara nästa månad jag oroar mig för. Men det är bara att bygga upp och förbereda sig så mycket man kan.
"Hoppas på det bästa, förbered dig för det värsta"

Det ska fan gå!

Att lyckas

Publicerad 2013-04-24 17:52:41 i Allmänt,

Att lyckas med sitt liv. Att uppnå sina mål och att förverkliga sina drömmar.
Det är alltid något som nämns överallt. "Bli den du vill bli", "drömmar går i uppfyllelse" och "kämpa så får du vad du vill"... Men är det verkligen så lätt? Att kämpa, att göra sitt yttersta för att uppfylla sin dröm.. Det kommer motgångar, för vissa fler och tyngre sådana.
Klart jag har mina drömmar, många sådana. Så många att jag är förvirrad över vad jag vill göra.
Så många drömmar, så mycket jag vill åstadkomma, men som blockeras av denna hemska dagliga jävla ångest.
Så. Där erkände jag det. Dagligen har jag ångest, grips av självhat och känner mig värdelös. Känner att jag inte bidrar ett skit, trots att jag vet att jag gör det jag kan.
Jag kommer förhoppningsvis gå en behandling som får mig på fötter igen. Så att jag kan leva som vanligt, uttrycka mig genom kreativitet och gå en utbildning.
Jag vill först undersöka mitt psykiska mående, så att jag vet mer om mig själv. Sen skapa, göra saker som får mig att må bra.

Börja sy, rita massa, lära mig mer om make up, göra musik... Listan kan göras lång.

Nu ska jag göra en förändring med mig själv, med mitt yttre. Kommer byggas på ytterligare imorgon. Symboliserar kommande förändringar med mitt inre.
Dramatisk? Jag vet. Är född sån.

God kväll.

Sjukskrivning på g

Publicerad 2013-04-07 13:25:58 i Allmänt,

Längtar bara tills imorgon så att jag kan lämna det jävla pappret till rektorn. Så har jag en anledning att inte vara i skolan och så slipper jag skuldkänslorna.
Jag behöver denna tiden. Verkligen. Jag behöver denna tiden att ta hand om mig själv och bygga upp mig till starka Sofia. Inte lilla, deppiga Sofia som tänker för mycket och som inte vågar säga ifrån. Starka Sofia som kan stå upp för sig själv och säga ifrån ifall något är fel. Starka Sofia som inte får panikångestattacker och som inte sitter och gråter för att hon tycker att hon är fet och ful.
 
Får se hur länge sjukskrivningen håller i sig. Kanske bara tills slutet av läsåret. Sen så kanske jag klarar av att jobba. Som sagt, jag får se.
 
Idag ska det städas. Har skjutit upp det så länge nu, och det blir bara allt stökigare.
 
Blääääh, varför kan inte bara VPM höra av sig så att vi kan boka en tid till ett möte? Vill börja min undersökning...
 
Allt är kaos inom mig nu. Så mycket att göra, så mycket att tänka på. Har varit slösaktig med pengarna. 
Är till och från självmordsbenägen. Tänker ibland på hur mycket bättre det skulle bli av att bara få försvinna och träffa pappa igen. Men inser sen att livet är ganska värdefullt och att det kan bli bättre och att man får kämpa för det.
 
Hur som helst så ska jag nog ta mig iväg till gymmet nu i veckan för en veckas "prova på"-träning. Jag vet ju att jag vill träna där. Inte särskilt dyrt heller, 249:- i månaden.
Skulle vara skönt att ha ett ställe att komma iväg till när man är arg/ledsen. Gymmet verkar vara ett bra sånt ställe.
 
Nu ska jag försöka trycka i mig lite mat.
 
Over and Out.
 

En Dröm

Publicerad 2013-04-04 00:58:00 i Allmänt,

I natt hade jag en dröm, som jag minns så himla väl, eftersom den kändes så otroligt verklig.
Jag pratade med någon, vet inte vem, men det var en man som frågade vad jag önskade mig. Jag svarade;
"Jag gör vad som helst för att få träffa pappa igen"

Och jag, tillsammans med mina syskon, hamnade plötsligt på ett ställe och där satt han, livs levande. Min pappa.
Jag kan inte ens minnas att jag drömt om honom tidigare, så detta var lite läskigt.
Han var lite disträ i början, men så kramade jag honom. Allt kändes så verkligt. Han var så fin, min pappa. Han var så fin med sin blåa tand och inte ett enda tecken på sjukdomen fanns där.
Jag frågade om mormor fanns där och han sa att han hade sett henne och att hon mådde bra.
 
Det är inte många drömmar som fått mig att tänka så mycket. Känns som om det var ett tecken från pappa. Som att han ville visa mig att han mår bra, och att allt är okej.
Blev dock väldigt ledsen när jag insåg att jag drömt allt, men jag kunde inte undgå att tänka; Träffade jag faktiskt pappa?
 
Min fina, vackra pappa. Nisse Berg. Nisse Blåtand.
 
Jag saknar honom så himla mycket. Han gick bort alldeles för tidigt.
 
Älskar dig, Pappa. Du kommer alltid finnas här, hos mig, runt mig, i mig. I mitt hjärta.

Under konstruktion

Publicerad 2013-04-03 00:16:06 i Allmänt,

Mitt liv alltså. Snart blir det kontakt med VPM och göra en undersökning om mitt psykiska mående. Känns bra, dock nervös, eftersom jag aldrig gjort nåt sånt här förr. Förhoppningsvis ska det gå bra.

Snart blir det gym och samtal med CSN gällande pengar. Får fixa det imorgon.

Ikväll blir det mys hos Anders. Minecraft och massa snack.

Trött som fan. Kommer nog sova en stund sen.

Nu ska jag umgås.
Adjöken.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela