Den där känslan när man inte kan sluta le för att en vän gjort dig så sjukt jävla glad.

Ute i den inglasade terassen, med öppna dörrar medan det regnar utomhus.
Tända ljus. Jag invirad i mitt täcke (fryser så jävla lätt, haha) och han på en stol och röker.

Vi har igång Kent och bara sitter och pratar. Fan vad jag saknat det. Att bara sitta och vara, prata om sig själv och saker mellan himmel och jord.
Pratar mer, kommer in på självkänsla och självförtroende. Kent ljuder i bakgrunden när vi pratar.

Nu har vi en blodsed om att jag inte ska tänka dumma saker om mig igen någonsin.
Inte heller skada mig.

Hålla den positiva energi jag får från skolan och ta med den hem.

Och så började vi sjunga också, vilket var hur mysigt som helst.

 

Denna människa har en så jävla positiv attityd till saker och ting. Jag vet fan inte hur jag ska förklara honom.
En helt jävla fantastisk vän.

There.

 

Nu ska jag surfa runt och vänta på att skäggleif vaknar.