Den där känslan när man inte kan sluta le för att en vän gjort dig så sjukt jävla glad.

Ute i den inglasade terassen, med öppna dörrar medan det regnar utomhus.
Tända ljus. Jag invirad i mitt täcke (fryser så jävla lätt, haha) och han på en stol och röker.

Vi har igång Kent och bara sitter och pratar. Fan vad jag saknat det. Att bara sitta och vara, prata om sig själv och saker mellan himmel och jord.
Pratar mer, kommer in på självkänsla och självförtroende. Kent ljuder i bakgrunden när vi pratar.

Nu har vi en blodsed om att jag inte ska tänka dumma saker om mig igen någonsin.
Inte heller skada mig.

Hålla den positiva energi jag får från skolan och ta med den hem.

Och så började vi sjunga också, vilket var hur mysigt som helst.

 

Denna människa har en så jävla positiv attityd till saker och ting. Jag vet fan inte hur jag ska förklara honom.
En helt jävla fantastisk vän.

There.

 

Nu ska jag surfa runt och vänta på att skäggleif vaknar.

 

 

 

Jag är en sådan person som ändrar mig ofta. Utseendemässigt alltså.

Det är så ofantligt många stilar som jag älskar, och som jag vill ta del av, och därmed den ständiga förändringen.
Fram och tillbaka mellan olika stilar.

Det kan göra mig lite förvirrad ibland. "Är detta för vanligt? Borde jag kanske sticka ut mer? Är detta för konstigt?"

 

Nu har jag en period där jag klär mig mycket med skjortor och tajta jeans. Och så har jag mina hipsterglasögon, vilket får mig att se ganska hipster ut.
Och då tänker jag; Ser det för Hipster ut? Ser jag för "nördig" ut?

 

 

För att ens kunna passa i alla de stilarna jag så mycket tycker om, så bör jag gå ned i vikt. Det är en sådan där grej jag tänker ofta. "nej usch, detta kan jag inte ha på mig, ser ju för fan ut som en korv"

Det känns lättare på ett sätt att passa i olika stilar om man är smal.

 

Ja, jag har komplex. Ganska stora sådana med.
Det är skit, och jag känner mig allt som oftast ful och pinsam. Och man orkar på så sätt inte mycket.
Men ibland är det där lilla steget viktigt, tror jag. För att ta sig upp måste man börja smått. Den enda som kan göra något åt självkänslan är en själv. Och det är nu dags för mig att göra något åt mina komplex.

Nu ska jag äta frukost och göra mig i ordning för skolan.

 

ha det fint! <3